Jag frågar den 37-årige skulptören Jakob Avenius Anckarsvärd om han känner igen sig i bilden av svensken som en undanglidande natur. Han sitter utanför ett kafé nära tunnelbanestationen med två månader gamla dottern Cosswa i famnen och motiverar sin ovilja att svara på vilket parti han ska rösta på med att han vill ”ha ryggen fri”.
